Den biologiska mångfalden i våra ekosystem och relaterade ekosystemprocesser och ekosystemtjänster hotas avsevärt av landskapsanvändning och klimatförändringar. Användningen av europeiska skogar har en tradition från årtusendena och trycket på användningen av dem ökar för närvarande avsevärt. Intensiv användning av skogar leder till förlust av livsmiljöer för många skogsarter. Dessa omfattar i synnerhet grupper av arter som är knutna till ruttnande trä, gamla träd och sällsynta träd. Den största variationen av dessa arter finns i insekter, svampar, lavar och mossa (mechorostes). Ett stort antal arter från dessa grupper finns för närvarande på de röda listorna. Dessutom är dessa grupper av arter av stor betydelse i ekosystemen och reglerar till exempel näringscykler. Förlusten av mångfald för dessa arter påverkar därför ekosystemprocesser och, i förekommande fall, ekosystemtjänster. Under de senaste åren har grunderna för insektsekologi, svamp, lav och mossa utvecklats. Detta arbete gör det möjligt att genomföra konkreta åtgärder för att förbättra livsmiljöerna för att förhindra ytterligare förlust av biologisk mångfald. Hittills har det dock inte genomförts några åtgärder och därmed sammanhängande övervakning i våra skogar, vilket skulle testa framgången och vidareutvecklingen av naturvårdskoncept. Huvudsyftet med detta projekt är att införa åtgärder för att förbättra livsmiljöerna för att bevara mångfalden av arter som är kopplade till träd och ruttnande trä (insekter, svampar, lavar och mossor). Åtgärderna omfattar t.ex. förbättring av mängden och kvaliteten på förfallna träslag samt främjande och plantering av sällsynta träd. I detta sammanhang är det också lämpligt att genomföra experimentella åtgärder för att stödja populationer av extremt sällsynta arter. En viktig del av projektet är den åtföljande vetenskapliga övervakningen för att i) utvärdera de genomförda åtgärderna och ii) förbättra kunskapen om dessa artgruppers ekologi för att optimera det gränsöverskridande skyddet av skogsekosystem. Åtgärderna bör också fungera som ”bästa praxis” för att utbilda skogsägare, skogsförvaltare och naturvårdsarbetare i syfte att standardisera och genomföra åtgärder i större rumslig skala.
