Under Europaåret för kulturarv 2018 anordnades över 23 000 evenemang som nådde över 12. 8 miljoner deltagare. Detta visar tydligt vilken inverkan kulturarvet kan ha på den ekonomiska utvecklingen och människors livskvalitet. Under det senaste årtiondet har beslutsfattarna i allt högre grad erkänt kulturarvets roll som en strategisk resurs för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och territoriell sammanhållning. Detta återspeglas i flera europeiska policydokument, nyligen den ”nya europeiska kulturagendan”, som antogs av Europeiska kommissionen i maj 2018, och den europeiska kulturarvsstrategin för 2000-talet, som antogs av Europarådet i april 2017. Kulturarvet har gradvis rationaliserats inom olika politikområden, t.ex. EU:s sammanhållningspolitik, vilket visar på den växande strategiska betydelse som ämnet har fått på den europeiska agendan. Flera initiativ på europeisk nivå bidrar till den allmänna bedömningen av kulturarvet, t.ex. de europeiska kulturarvsdagarna, det europeiska kulturarvsmärket, det europeiska kulturarvspriset och de europeiska kulturhuvudstäderna. Trots de ansträngningar som Europeiska kommissionen nyligen gjort för att förbättra kulturarvsstatistiken är det fortfarande en utmaning att till fullo fånga upp betydelsen av dess inverkan på ekonomin och samhället. Den 7 december 2018 lade kommissionen fram den europeiska ramen för åtgärder för kulturarv, där man bland annat efterlyser evidensbaserat beslutsfattande på kulturarvsområdet och räknar upp ett antal projekt som kommer att genomföras för att ta itu med frågan om hur kultur och kulturarv påverkar ekonomin, samhället och den lokala utvecklingen. I ramen nämns att ESPON:s studie ”Cultural Heritage as a Source of Societal Well-being in European Regions” (2020–2022) kommer att spela en viktig roll när det gäller att tillhandahålla bevis och data om kulturarvets inverkan på samhällets välbefinnande. Syftet med denna forskning är att utveckla en alleuropeisk metodik och territoriell analys av kulturarvets inverkan på samhället, med beaktande av välbefinnande, social delaktighet och andra aspekter. Forskningen ska omfatta både materiellt och immateriellt kulturarv och effekterna av — Förekomst av materiellt kulturarv (lager av byggnader och andra föremål). Konsumtion och användning av kulturarvet. Digitalisering av kulturarvet. — EU-finansierade investeringar i kulturarv. — Verksamhet (politik) som syftar till att öka kulturarvets positiva effekter och minska de negativa effekterna.
