Styrningssystemen i Europa håller på att förändras för att bli mindre uppifrån och ned, mer flexibla och involverar en bredare grupp offentliga och privata organisationer. Detta väcker frågor om ömsesidigt beroende mellan olika styresnivåer och bland offentliga och privata aktörer, institutioner och organisationer. Samtidigt gör inflytandet från nationella förvaltnings- och planeringstraditioner dessa förändringar och sammanhangsberoende. De europeiska lokala och regionala myndigheterna måste främja en hållbar och inkluderande ekonomisk utveckling inom ramen för övergripande europeiska och nationella strategier. Gemensamma politiska frågor när det gäller smart tillväxt omfattar bland annat infrastrukturprojekt för att tillhandahålla kostnadsfri Wi-Fi-konnektivitet i stadskärnor. utveckling av ”appar” och interaktiv teknik som gör det möjligt för medborgare och företag att interagera med lokala och regionala myndigheter. och ta fram och samla in data om stadsliv, inklusive användning av utrymmen, trafik och energianvändning i byggnader och elfordon. När det gäller hållbar tillväxt sysslar städer och regioner med utveckling av infrastruktur för koldioxidsnåla transporter (t.ex. avgiftsbelagda tjänster). främja motståndskraft och energitrygghet genom lokal elproduktion. utveckling av nya ekonomiska sektorer, inklusive gröna industrier. miljöanpassning av befintliga sektorer och leveranskedjor med hjälp av system för smart upphandling. När det gäller tillväxt för alla innebär de lokala och regionala myndigheterna att ta hänsyn till frågor som demografiska förändringar och sårbarhet som orsakas av åldrande befolkningar och storskalig migration. utveckling av hållbara bostäder till överkomliga priser samt tillhandahållande och distribution av offentliga tjänster till alla samhällsmedlemmar. Som ett resultat av detta behövs ett närmare samarbete med ett brett spektrum av offentliga, privata, frivilliga organisationer och medborgarledda organisationer. Det är dock oklart hur denna nya, kooperativa och lean governance-ordning kan förverkligas. Denna riktade analys ska inriktas på fyra europeiska studieterritorier, som vart och ett kännetecknas av särskilda spänningar i styrningen av fördelningen av ansvar för territoriell utveckling och de särskilda egenskaperna hos berörda aktörer och frågor som står på spel. I vart och ett av dessa sammanhang finns det ett växande behov av territoriella utvecklingsstrategier som omfattar en rad olika aktörer inom och utanför befintliga administrativa territorier. Dessa strategier bör komplettera befintlig regional utvecklingspolitik med en mångsidig och funktionell strategi för hållbar och inkluderande territoriell utveckling.