Trots deras betydelse för utvecklingen av det europeiska territoriet är storstadsområden och städer inte de viktigaste aktörerna i utvecklingen av sammanhållningspolitiska program och strategier. Erfarenheterna från programperioden 2007–2013 har visat att städer och stadsområden deltog som stödmottagare på projektnivå. Under programperioden 2014–2020 har sammanhållningspolitiken ökat sin roll genom att erkänna städernas och städernas betydelse för särskilda investeringsprioriteringar. städernas roll och deras inverkan på utformningen av programmen förefaller dock vara begränsad. Denna riktade ESPON-studie stöder storstadsområden och städer i deras insatser för att stärka deras roll i beslutsprocessen i samband med programperioden efter 2020, även genom att genomföra Amsterdampakten, upprätta en agenda för städer för EU och en förnyad Leipzigstadga om hållbara europeiska städer. Espon METRO analyserar och jämför sammanhållningspolitikens roll i planeringen och genomförandet av storstadspolitiken, med beaktande av erfarenheter och praxis samt deras territoriella inverkan på de nio berörda territorierna. Syftet med studien är att ge belägg för hur storstadsområden kan bidra till att uppnå specifika sammanhållningspolitiska mål genom sin politik och ge råd om hur sammanhållningspolitiken bör ta hänsyn till dem. Dessutom bör ESPON METRO ta hänsyn till covid-19-pandemins nya sammanhang och hur sammanhållningspolitiken reagerade och anpassades till den. I spetsen för kampen mot pandemin har storstadsområden uppmanats att så långt som möjligt lindra virusets inverkan på deras territorier. Behovet av bättre samordning mellan alla förvaltningsnivåer är ännu tydligare.